Kristallsjukan – den patetiska sjukdomen

Kristallsjukan Kristallsjukan   den patetiska sjukdomen

För dom som känner mig är det väl ingen nyhet att jag har en förmåga att drabbas av det mesta när det gäller sjukdomar och annan skit, gör jag något gör jag det rejält och tydligen gäller det samma när jag blir sjuk. Så på all annan skit lyckas jag som 30-nånting få Kristallsjukan, eller Godartad lägesyrsel som det också kallas, även om jag för mitt liv inte kan förstå vad som skulle vara så jävla godartat med det här… Det som händer är alltså att man får fel på balanssinnet och då blir man yr. Inte lite yr heller utan sjukt jävla yr, tacksamt nog är det dock inte konstant yrsel utan kommer i vågor. Nu kanske man skulle kunna tro att en så vedertagen sjukdom hade forskats på tillräckligt för att det ska finnas bra medicin mot det hela. Men nej, den ska gå över av sig självt och trots att den ofta har omskrivits som en folksjukdom(!) finns det inte ett enda skit man kan göra än att vänta ut den. Möjligtvis kan det hjälpa att ta vanlig åksjukemedicin som Postafen när man har det som värst…. Nej, dom vet inte ens varför man får det eller hur det kommer sig att man får det här. Om första halvåret i år var sjukt bra och grymt på alla sätt och vis, ja då är tamejfan den här andra halvan inte nåt att hänga i granen än så länge om man säger så…. Tänk dig den där känslan när man inser att man druckit alldeles för mycket en kväll och det enda man vill, det absolut enda man vill är att bli nykter för man mår så jävla dåligt. Den känslan… Jaja ska sluta gnälla om det här nu men det är fan en patetisk sjukdom, det hör man ju bara på namnet – Kristallsjukan, smaka på det, låt ordet rulla runt i munnen… själv får jag bara smaken av tacky new age och planscher med ylande vargar i knalliga färger… gärna med två delfiner som hoppar i vattnet nedanför, ja ni förstår säkert vad jag menar. Nu är det alltså bara att hoppas på att skiten går över snabbt och att jag slipper genomlida fler stora yrselattacker så överlever jag väl det här med!

Över till nåt annat, nu har jag börjat en ny gitarrkurs, fortsättningskursen på den förra som ABF arrangerar och den här gången i Bagis. Känns sjukt roligt men jag upptäckte ganska snabbt att nivån har höjts flera hack. Så nu gäller det bara att öva arslet av sig mellan gångerna. Annars får jag sitta där och skämmas för att jag inte kan byta snabbt mellan C och G eller hålla koll på bastonen i Umpapakompet….. Men roligt är det! Ja det är en hel del som sätter igång nu, som alltid när det blir höst på allvar. Nästa vecka ska jag nämligen börja en ny kurs som ska gå varje måndagseftermiddag, enda nackdelen med detta är att eftermiddagskurs blir lika med jobba över till förbannelse alla andra dagar och möjligtvis till och med lära sig gå upp tidigt som alla andra… Men men det är det säkert värt.

I helgen drar jag till Götet för att hänga med familjen och gå på bokmässan, nya husdjuren; gullpungarna, ska självklart med och det ska bli riktigt skönt att bara ta det lugnt och att dessutom få göra det nån annan stans. Betydligt lättare att slappna av då.

Tjipp!

Nya husdjur

Imorgon ska jag åka och hämta dom! Två små söta halvårsgamla killar av råttsläktet, buren ska enligt spårningen hos posten levereras idag och igår köptes alla tillbehör så det är liksom kittat och klart. Känns bra i hela kroppen att äntligen få ta hand om någon annan igen. Saknaden av katten är brutal och ondsint men det känns som att det kommer bli lite lättare att komma hem nu. Nu när det är någon annan som för liv och härjar där hemma än mig. Att ha ett eller flera husdjur när man bor ensam gör verkligen skillnad, det ger liksom mer liv till lägenheten och gör att den känns mer som ett hem. Åtminstone är det så för mig, för mig har det alltid varit viktigt med djur, en naturlig del av livet att få rå om något med päls.

Mitt första husdjur fick jag när jag var riktigt liten, kanske tre eller fyra år gammal. Det var en kanin som hette Shabo, jag fick inte döpa den själv…. pappan tyckte tydligen att det var ett ypperligt namn på en liten brun och svart bondkanin med stående korta små öron och silkeslen päls. Åh jag var så lycklig över min kanin, kanske inte lika lycklig när jag blev uttvingad av föräldrarna att plocka maskrosblad åt honom men fin var han och levde länge gjorde han. Shabo kom till oss när han var ett och han fick bli hela tio år gammal innan vi var tvungna att låta honom somna in hos veterinären. Då hade han, som är vanligt bland gnagare, fått en tumör som spridit sig i kroppen och i ena bakbenet hade den blivit stor som en liten handboll. Tillslut gick det inte mer och han fick skutta iväg till de sälla jaktmarkerna men jädrans vad underbara stunder vi hade och vad fin han var! Världens bästa kanin tror jag. Sedan hade jag en kort period när jag försökte ha undulater, eftersom att mamma tyckte att det räckte med en i taget så blev dom bara deprimerade….. den första, Kimberly kallad Kim, hon var helt fantastisk första året men sen när hon blev könsmogen och insåg att hon var ensam blev hon aggressiv och självklart rymde hon vid första bästa tillfälle…. Nästa undulat köptes från djuraffär också den fick komma ensam…. vi visste helt enkelt inte bättre. Självklart blev även Lilla blå deprimerad men nu dröjde det bara två veckor så självdog den en dag, pladask bara. Efter det ville jag inte ha fler undulater…. undra på det? Nej nu ställde jag in siktet på en hund. Jag ville ha hund och jag skulle ha hund, jag fick ingen hund. Under en lång period gick jag istället runt i hela grannskapet, tog reda på vilka som hade hundar, ringde på och frågade om jag fick gå ut med dom. Ett tag hade jag fem stycken olika som jag gick runt till och gick ut på promenad med. Roligt för mig och kanske rätt skönt för ägarna, lite obehaglig var jag nog också kan jag tänka nu icon wink Nya husdjur

Så blev det till slut en katt, Sigge kom och jag var så lycklig! Vi fick 15 underbara år tillsammans även om jag inte bodde i samma stad de sista åren. Han var den bästa katt man kan ha, snällast i världen och en spinnmotor som inte var av denna värld. Ska väl tilläggas att han blev enorm också, 8-10 kg muskler, det var min Sigge det. Några år här i Stockholm hade jag fyra små råttjejer och det var helt underbart att ha råttor som husdjur, dessvärre är dom ju inte så långlivade men 2,5 år fick vi och det var så mysigt. Enda nackdelen var att jag inte orkade fostra dem så mycket så den bäddsoffa jag hade blev rejält massakrerad… men roligt var det!

Ja och sen nu som ni vet, om ni läst här tidigare, har min älskade Nova som jag tog över från en vän gått bort. Hon är så saknad att jag inte vet vad jag ska göra av alla sorg riktigt men det blir lättare med tiden. Man får helt enkelt lära sig att leva med det och imorgon kommer två väldigt efterlängtade råttkillar hem till mig för att stanna. Ser fram emot det enormt mycket och den här gången är det två stycken, inte fyra vilket känns betydligt mer överskådligt och lite lättare att hantera icon wink Nya husdjur Bilder kommer så fort jag fått hem dom!

Tjing!

Daggmar och Torsten!

Snart kommer dom! På lördag får jag hem två stycken helt underbara småkillar, Torsten och Daggmar. Det har blivit så fruktansvärt ensamt efter Nova och lägenheten känns så evinnerligt jävla tom. Eftersom att det är alldeles för lång tid kvar innan jag har möjlighet att skaffa en liten hund så blir det nu råttor igen. Den här gången blir det dock två och inte fyra samt hanar istället för honor, man får ju prova sig fram hehe… Åh längtar efter lite liv och rörelse här hemma igen och mjuk päls i händerna, det ska blir så sjukt roligt och mysigt att få känna sig behövd igen av några som är mindre än en själv. Ny bur är beställd och på väg med massa fina prylar i och imorgon ska jag köpa mat och annat som behövs. Det känns som att det blir en riktigt bra helg!

 

Storfest i obygden

I helgen var det dags för stort kalas, en av systrarna har fyllt 40 och tillsammans med två andra jubilarer firades hon i helgen. Det var massor av trevliga härliga gäster och stämningen var verkligen på topp. Är så glad att jag var där och kunde både hjälpa till att fixa och självklart fira systern! Det blev en hel del härlig musik såklart eftersom att de flesta gästerna själva sysslar med musik på något sätt och jag fick äran att äntra scenen ett par gånger. Det var så sjukt härligt att stå där igen, att få känna den där underbara känslan av att göra något som uppskattas och bara stå där och ta emot positiv energi från publiken. Något jag faktiskt saknat ett bra tag nu, hade nästan glömt hur sjukt skönt det är. Men den här glesheten mellan uppträdanden ska det bli slut på! Nu börjar fortsättningen på gitarrkursen så nu ska det övas till förbannelse och tills att jag känner att jag faktiskt kan kompa mig själv utan att skämmas!

Hann inte ta så mycket bilder på festen eftersom att jag både stod i baren, delade ut välkomstdrinkar, stod på scen och där emellan umgicks med härliga människor men en lyckades jag iaf skrapa ihop. Håll till godo!

Barutsikt Storfest i obygden

Tillbaka

Yes, tillbaka på jobbet igen, eller jag kanske snarare ska säga tillbaka i bloggosfären igen. Sanningen att säga har jag ju varit tillbaka efter semestern i tre veckor nu. För er som undrat och saknat så kan jag bara säga att det har hänt så mycket skit. Det har liksom nästan inte funnits någon ände på det hela förrän nu….

Semestern var fantastisk! Det var fyra härligt underbara veckor med enda undantaget att jag var tvungen att åka in på ett rätt tråkigt möte mitt i näst sista veckan. Men det är inte så mycket mer att orda om, hade en riktigt bra semester helt enkelt. Första veckan var helt klart bäst, då drog jag iväg till Umeå och systern och systerdottern, sedan packade vi in oss i bilen och körde norrut, till vår andra syster i Nordtrøndelag för att möta upp vår tredje syster. Ja jag vet att jag har många systrar…. haha. Vi hade det helt underbart, både i Umeå och i Norge. Hann med allt från hemgjord glass till kajakpaddling och ridtur så klart på en av systerdotterns fina hästar där uppe. Kort sagt en grym vecka!

hästryggen 300x300 Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag väl kom hem därifrån var det bara återhämtning och slappa som gällde, det var ju rätt intensivt om man säger så. Inget negativt med det alls men återhämtning behövde jag…. Resten av semestern spenderades i stan med vänner och min finaste kitten. Sedan blev det bara tråkigheter och jobbigt, anledningen till att jag inte riktigt kom igång med bloggen direkt när jag kom tillbaka till jobbet.

Var nämligen så att min älskade katt blev väldigt sjuk, eller snarare att problem hon haft innan eskalerade väldigt fort och mycket. Så tyvärr, och här brister mitt hjärta i tusen bitar, var vi tvungna att åka en sista gång till djursjukhuset i Bagis och hon fick somna in. Elva år blev hon tösen min och kommer för alltid att vara saknad och ha ett stort rum i mitt hjärta. Ja, nu är det väldigt väldigt tomt hemma och de senaste tre veckorna känns lite som ett töcken. Det var första jobbveckan det hände och sedan dess har jag haft svårt att komma igång med allt igen. Men det får väl ta den tid det tar, sorg är ju inget man bara kan sopa under mattan så går det över direkt. Nä, jag har i mitt liv fått lära mig den hårda vägen att sorg måste få värka ut. Man måste gå igenom alla stadier och inte försöka stressa på något. För sörjer man inte på riktigt så tror jag inte att man kan komma igenom det ordentligt heller. Man får liksom bara hålla ut helt enkelt och det är det jag gör just nu.

Vackraste Nova, vila i frid och njut av att inte ha några smärtor längre <3

kittenpoo Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kittenmitten Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kitten Tillbaka

Eufori och semester!

depeche mode Eufori och semester!

 Så tar semestern sin efterlängtade början idag! Nu har det varit en tid med mycket turbulens och massor av händelser i livet igen, så därför får ni ursäkta det minimala uppdaterandet av bloggen.

Måste börja med att berätta att jag igår var på en av de mäktigaste konserterna i mitt liv. Det var verkligen magiskt, visst det är ett slitet uttryck men jag hittar inget annat ord för hur det kändes att vara där. Depeche Mode spelade i Globen och ja, jag är fortfarande helt tagen. Hemresan skedde i ren eufori och det har nog aldrig varit så lätt att cykla vägen hem från stan. Vid ett tillfälle under konserten så kom jag på mig själv med att stå med händerna i luften och gråta rakt ut…. det var liksom bara en våg av känslor. Låten de spelade då var Enjoy the silence. En låt jag alltid haft ett väldigt starkt och speciellt band till, mycket tack vare min äldsta vän som introducerade mig för DM underbara musik någon gång när jag var 16-17. Så många minnen som är förknippade med just den låten och det var som att alla dessa minnen sköljde över mig under låten. En fantastisk upplevelse jag kommer att bära med mig för alltid. Bäst av allt var kanske att jag egentligen inte skulle gå men dagen innan fick jag två gratisbiljetter av finaste vännerna så det vara bara att haka och njuta.

Nu längtar jag bara till måndag morgon när jag lämnar Arlanda och landar i Umeå, på onsdag drar vi till en av systrarna i Norge och det kommer att bli en awesome början på semestern!

Snart semester!

Nu är det inte länge kvar förrän de så kallade ”oxveckorna” är över och jag går på fyra härliga veckors semester. Åh! Det ska bli så skönt att bara få vara, åka runt lite och hälsa på härliga människor, systrar och djur. Ja det blir en bra sommarsemester i år! Ska försöka hålla bloggen här lite uppdaterad då och då men ja från och med den första juli kommer det antagligen att bli lite mer sporadiskt icon smile Snart semester!

bra text

För mig är det viktigt och har alltid varit viktigt med en bra text i en bra låt, är texten inte bra har jag svårt att tycka om låten hur bra jag än gillar melodin. Därför vill jag ge ett exempel här på en låttext som jag tycker är extremt bra!

Danny says we gotta go
Gotta go to Idaho
But we can’t go surfin’
‘Cause it’s 20 below

Sound check’s at 5:02
Record stores and interviews
Oh, but I can’t wait
To be with you tomorrow

Baby
Oho-ho-ho, we got nowhere to go
And it may sound funny, but it’s true

Hangin’ out in 100 B
Watching Get Smart on TV
Thinkin’ about
You and me and you and me

Hangin’ out in L.A.
And there’s nowhere to go
It ain’t Christmas if there ain’t no snow
Listening to Sheena on the radio
Oh-ho oh-ho

Sound check’s at 5:02
Record stores and interviews
Oh, but I can’t wait
To be with you tomorrow

Baby
Oho-ho-ho, we got nowhere to go
And it may sound funny, but it’s true

Hangin’ out in 100 B
Watching Get Smart on TV
Thinkin’ about
You and me and you and me

Texten i sig kan verka banal när man staplar upp den så här utan musik till men jag tycker ändå att känslan den förmedlar är så rörande. Den går liksom rakt in i hjärtat med små medel. Ett bra exempel på att det inte krävs stora ord för att uttrycka stora känslor.

Sommarkänslorna

Älskar doften av syrén och all annan grönska den här tiden, försommaren är kanske min absoluta favoritårstid om man nu ska ha en sådan. Allt känns bra, balkongen är snart färdigfixad, alla fyller år och som grädde på moset har jag mamman på kortvisit. Ska ha en alldeles underbar helg med födelsedagskalas för finaste MK imorgon och fika plus middag hos Sara och Krister på söndag, äntligen får jag träffa de små tvillingsystrarna och se hur dem bor icon smile Sommarkänslorna Sara och Krister är trevliga dem med förstås… hehe

Hoppas att du får en underbar helg du med!

Del 6

Sara tittar på klockan på mobilen, shit hon är redan halv sex! Hon måste ju hem, aldrig att mamma och Jonas ska få reda på var hon har varit. Dom skulle aldrig fatta nånting. Att man måste ha ett liv också, att man inte bara kan hänga hemma i samhället utanför bion och förvänta sig att det ska bli något av ens liv. Inte om man faktiskt vill komma nånstans, inte bara följa deras redan utstakade väg. Då kommer jag fan hamna på hispan tänker hon. ”Jag måste nog gå nu” säger Sara och försöker att se så obesvärad ut som möjligt, om han fattar att hon har bråttom hem för att inte missa middagen skulle han bara tycka att hon var en töntig barnunge. ”Ah e klockan så mycket? Jag måste nog också röra på mig, ska ju handla käk på vägen hem och sånt”. Fredde verkar inte misstänka något, Sara pustar ut och känner att hon egentligen inte alls vill åka hem. Hon skulle kunna stanna här för alltid och bara prata, prata och prata och prata med Fredde. Den första människan hon känner förstår henne och dessutom är han äldre! Sara ler lite medan hon plockar ihop sina saker, det här skulle Lea aldrig fatta tänker hon.

”Så när får man se dig igen då?” frågar Fredde när dom kommit ut från fiket. ”Jag vet inte, snart kanske?” Sara försöker verkligen låta nonchalant, han får inte fatta att hon egentligen inte kan vänta ens en dag innan hon kommer hit igen. ”Säg till om jag är för på men det skulle vara grymt trevligt om man fick fika med dig igen”. Åh han är så himla snygg! Sara tänker att hon inte kan fatta att han faktiskt vill träffa henne igen. Han måste ju ha en massa skitcoola kompisar som är mycket roligare att hänga med än vad hon är? ”Okej vi kan väl byta nummer så kan vi kanske fika i helgen?” Sara försöker kontrollera sina händer när hon tar upp mobilen, tänk om hon skulle tappa den, eller bara slänga den på honom för att hon är så nervös? Men det går bra och hon lyckas knappa in de siffror han ger henne. Sedan ber han henne att ringa upp numret så att han får det på sin telefon. ”Så att du inte luras” säger han och ler lite snett. Sara tänker att hon aldrig skulle ge honom fel nummer. Vem skulle kunna göra det? När man haft så här trevligt och för första gången känner sig viktig, som man borde göra hela tiden? Hon ler tillbaka och så lutar han sig fram, kramar henne snabbt och släntrar därifrån. Sara står kvar som ett fån, fastvuxen i marken med mobilen kvar i handen. Shit, jag måste gå! Han får absolut inte hinna vända sig om och se att jag står kvar! Gud så pinsam man kan vara! Sara har aldrig sett sig själv som fånig, nu gör hon det. Det måste vara så här fotbollstjejerna känner sig när dom fånar sig på läktaren under killarnas träning tänker hon medan hon går mot busstorget. Plötsligt kan hon inte se ner lika mycket på dom längre. Fast det försvinner snabbt när hon börjar tänka på hur taskiga dom alltid har varit. Nej, Sara ska aldrig bli en sån där fånig tjej-tjej.